Igår åkte jag tillsammans med min syster och systerdotter till IKEA. En resa som innebar en restid på ungefär 4 timmar tur och retur. Och då tillkommer själva shoppingtiden som säkert var lika många timmar. Det blir lätt så när 3 shoppingsugna damer går lös! Det är alltså en resa som inte lämpar sej att ta med sej hund på. Det blir lång tid i bil, både på resande fot och på parkeringen (som dessutom inte lämpar sej med tanke på minusgraderna..). Som tur är så är det aldrig några problem, för Tyson får vara hos mina föräldrar som bor 6-7 minuters promenadväg från oss. Där får han vara när som helst och hur länge som helst. Om jag inte hade haft dem så hade jag ordnat en dagisplats åt honom. Jag vill inte lämna honom ensam i en lägenhet i flera timmar. Det är inte schysst mot honom. Igår var det dessutom syskonbarn och hälsade på hos mamma, och han blev händelsernas mittpunkt. Det är bra att både han och barnen får lära sej att respektera varandra. Det passar verkligen perfekt när leken är övervakad! Jag kunde inte ha bättre föräldrar, det är ett som är säkert! Han var dessutom hur nöjd som helst när han till slut kröp ner i sängen och satte igång att snarka som en skogshuggare!

I bilen på väl till Haparanda läste jag en artikel som handlade om just att lämna hunden ensam hemma. I artikeln (Härliga hund, nr. 1 2012) fick man lite tips om hur man kunde hjälpa hunden att vara ensam och vilka tecken som insinuerar att det är väldigt jobbigt för den lille att vara själv. Jag rekommenderar att passa på och läsa det här numret, det var riktigt bra.