Ibland undrar jag om inte Tyson egentligen är en katt...

Äntligen, äntligen, äntligen kom det fina vädret! Oj, vad kul vi har haft i snön idag!

Vänner är det bästa som finns! Idag hade min kompis Maria med sej en bok till mej som jag fick låna. Den heter Mitt liv med George och handlar om hur en odräglig liten cavalierkille sprider glädje i sin familj. Jag har bara läst 4 kapitel men tycker redan väldigt mycket om den! Låna den på biblioteket eller köp den här!

Nu väntar jag och Tyson otåligt på att vädret ska vekna lite och istället för denna kyla ge oss riktigt fina, behagliga vinterdagar! Skidorna och matsäcken väntar!

För någon vecka sen satte Tyson i halsen. Han åt cavalierfodret och hade lite för bråttom. Det är inte första gången så jag väntade att han skulle hosta upp kulan. Ju mer tiden gick ju mer växte panik inom mej! Rent instinktivt ställde jag mej grensla över honom, satte händerna runt hans buk, uppe mot revbenen och så lyfta jag upp honom. Tredje gången som jag lyfte honom så hoppade kulan ut. Vilken lättnad!

Förra veckan läste jag en artikel om Heimlich manövern på hundar, och sen hittade jag information här på nätet om vad man ska göra vid olika nödsituationer. Det kan vara bra att ha läst lite om olyckan oturligt nog skulle vara framme! Om första hjälpen för hunden kan ni läsa om här.

Jag läste en väldigt rörande artikel om två Grand Danois där den ena tiken ledsagade den andra som var blind. Lily drabbades av en ögoninfektion som innebar att veterinären blev tvungen att operera bort båda hennes ögon. Sen dess har Maddison följt sin vän i vått och torrt. Det är en vacker historia som påminner mej om tiden i Tanzania då jag och tre andra tjejer gjorde våra fältstudier. Under ett studiebesök hälsade vi på ett barnhem för funktionshindrade. Jag har aldrig upplevt en sådan solidarisk anda, varken före eller efteråt. De döva var de blindas ögon, de blinda var de dövas hörsel, de som kunde gå var ben åt dem som inte kunde. Med små medel stöttade man varandra. Det är viktigt att man tar hand varandra och i mångt och mycket kan våra fyrbenta vänner påminna oss om det.



Till vänster Maddison och Lily. Till höger barnen från barnhemmet i Tanzania.

Igår åkte jag tillsammans med min syster och systerdotter till IKEA. En resa som innebar en restid på ungefär 4 timmar tur och retur. Och då tillkommer själva shoppingtiden som säkert var lika många timmar. Det blir lätt så när 3 shoppingsugna damer går lös! Det är alltså en resa som inte lämpar sej att ta med sej hund på. Det blir lång tid i bil, både på resande fot och på parkeringen (som dessutom inte lämpar sej med tanke på minusgraderna..). Som tur är så är det aldrig några problem, för Tyson får vara hos mina föräldrar som bor 6-7 minuters promenadväg från oss. Där får han vara när som helst och hur länge som helst. Om jag inte hade haft dem så hade jag ordnat en dagisplats åt honom. Jag vill inte lämna honom ensam i en lägenhet i flera timmar. Det är inte schysst mot honom. Igår var det dessutom syskonbarn och hälsade på hos mamma, och han blev händelsernas mittpunkt. Det är bra att både han och barnen får lära sej att respektera varandra. Det passar verkligen perfekt när leken är övervakad! Jag kunde inte ha bättre föräldrar, det är ett som är säkert! Han var dessutom hur nöjd som helst när han till slut kröp ner i sängen och satte igång att snarka som en skogshuggare!

I bilen på väl till Haparanda läste jag en artikel som handlade om just att lämna hunden ensam hemma. I artikeln (Härliga hund, nr. 1 2012) fick man lite tips om hur man kunde hjälpa hunden att vara ensam och vilka tecken som insinuerar att det är väldigt jobbigt för den lille att vara själv. Jag rekommenderar att passa på och läsa det här numret, det var riktigt bra.

Gårdagen var intensiv för den lille. Vi firade hos mina föräldrar och som mest var vi 10 personer under samma tak. Plus en halv, brorsans son Alexander på 9 månader. Alexander och Tyson är mycket förtjusta i varandra. De är nyfikna på varann.

Idag har jag varit på jakt efter Khom Loy/Khoom Fay, såna där kinesiska lyktor som man skickar upp i skyn istället för raketer. Fyrverkerier är ett gissel för många djur. Det är rätt vanligt att hundar i ren panik springer ifrån sin ägare och riskerar att skada sej. Hur många hundar är det inte som ligger och skakar av rädsla när det pangar utomhus? Det värsta är att smällandet påbörjas flera dagar innan nyår och valborg, och fortsätter sedan flera dagar därefter. Det blir många dagar för ett litet djur att orka hantera den stressen det medför. 

Lagar om pyrotekniska varor är stadgade i Förordningen om brandfarliga och explosiva varor, Ordningsstadgan, Djurskyddslagen och Brottsbalken. Mer detaljerat om detta kan ni läsa här. Likväl är många regler uppgjorda från kommun till kommun. I Luleå ligger ansvaret huruvida det krävs ett tillstånd eller inte på den enskilde. Det innebär att hela regelverket ligger på den enskildes omdömesförmåga. Hur många knallar hör man inte på en massa olika ställen och under ett stort tidsspann? "Den enskilde" verkar inte ha omdöme enligt mej. Om man hade det så skulle fyrverkerier höras under en kort tid och på specifierad dag. Finland har en lagstiftning som inte lämnar utrymme till några tolkningar. Det är endast tillåtet att smälla raketer under en viss dag mellan särskilda klockslag. Jag tycker att man där har tagit hänsyn till hur fyrverkerifirande påverkar bland annat våra fyrbenta vänner. 

2008 inkom ett medborgarförslag där att en man hemställdefyrverkerier och smällare förbjuds inom bostadsområden i Luleå kommun via lokal ordningsstadga. Det skulle innebära att platserna där man fick använda fyrverkerier skulle vara begränsade. Det skulle vara lättare att undvika de platserna. Det föreslogs också dispens mot förbudet bara kan ges till särskilt anvisade platser efter särskild ansökan till räddningstjänst eller lämplig prövningsinstans. Det skulle visserligen innebära att det inte gick att försäkra sej till fullo om var de tillåtna platserna fanns, men jag är ändå säker på att det skulle innebära ett större lugn. Vidare önskade medborgarförslaget att kommunen kontaktar återförsäljarna av pyrotekniska varor i syfte att begränsa försäljningen till dagen före nyårsafton respektive valborgsmässoafton. Det här tycker jag borde vara självklart! Risken att det skulle smälla dagar före nyår eller valborg skulle ju bli minimal! Jag tycker att det är konstigt att det inte redan är bestämt! Det sista som föreslås är att  information sker i skolor och till allmänheten om vilka regler som gäller kring fyrverkerier (exempelvis åldersgräns) samt vilka risker som är förknippade med fyrverkerier och smällare. Det är ju för allas säkerthets skull. Även om jag fattar att det är resurskrävande så borde det ju vara värt i förhållande till vilka påföljder som kan ske om man inte är medveten om allt detta.

Att gå på promenader nu är verkligen med livet som insats! Isen som ligger dold under ett lager lös snö är förrädisk! Jag har hunnit halka en gång utanför mina föräldrars hus och nu på promenaden var det dags igen. Jag märkte inte att jag tappade brodden på ena foten och lyckades därför med konststycket att lägga en redig vurpa! Tack och lov så landade jag rakt i backen och inte på lilleman. Jag har nog aldrig sett honom så förvånad förut. Imorgon måste nya broddar införskaffas annars blir det inga ordentliga promenader och om jag har riktigt otur så skaffar jag mej både blåmärken och brutna ben.

Det har varit en händelserik dag för den lille. Den sedvanliga promenaden toppades med ett besök på Tomholmen där han mötte en kompis för lite lek! Därefter så åkte vi till Djurmagazinet och köpte en bur som vi fick i julklapp. Vi hittade en perfekt stålbur med en öppning på kortsidan och en på långsidan. Passar perfekt i bilen! Ikväll börjar inskolningen till att göra buren den mest attraktiva stället att vara på. Den är nu pimpad med en vadderad kudde som varit i hans bädd samt ett älgben. Succéen är ett faktum! Skönt att han är så himla lättsam. Han är inte orolig eller rädd för något! Så skönt för både honom och mej.

Vi har varit på middag hos min syster. Dom har två katter, så det blir en viss segregering när vi kommer dit. Katterna är i regel instängda i vardagsrummet. Det skulle bli en jäkla cirkus annars. Även denna gång gick det väl, katterna höll sej på sin kant och Tyson höll sej - om än lite motvilligt - på sin kant. Utmaning nummer två är kattlådan. Tyson tycker nämligen att den innehåller delikatesser. Jag håller inte med. Jag satt i soffan framför tv'n när jag hör ett tjut! Det visade sej att Tyson haft kalas. Dörren till toan hade lämnats öppen och med sin ringa storlek så ryms han att verkligen gotta sej. Han stank F-A-N. Jag var inte lycklig. Man kan till och med säga att jag var olycklig. Sagt och gjort, in med hunden i badkaret. Efter att noggrannt skrubbats och sköljts fick han sur och ynklig hoppa ur karet. Därefter följdes en vända med syrrans hårfön. Han var inte lycklig. Ja, man kan nog säga att han var på gränsen till olycklig. Hemma blev det ett lite extra grundligt varv med tandborsten. Jag önskar att han kunde sätta samman orsak och verkan så att han inte gör om det, men så tur har jag knappast. Det gäller att ha humor som hundägare.

Julafton står för dörren! Tyson och jag har hyst in oss hos mina föräldrar för att fira julen där. Julvädret lämnar en del att önska, men vi ska bege oss ut i slasket på en lång och skön promenad och passa på att hämta ett juleben till lille man. Vad kan vara bättre än att få ett riktigt smaskigt älgben? Jag kan då inte komma på något bättre! In the Christmas spirit så har Tyson gett en klapp till grannen Ludde. Han fick en benpåse att kalasa på! Det var uppskattat. Han är allt givmild, den lille parveln!

Det har börjat promenera förbi en snygg liten cavaliertjej här i krokarna! Så fort vi får chansen så ska vi försöka få till en liten busdejt.

Nu börjar det vara den tiden på året då det glöggas i stugorna, man äter riktligt med julmat och Alladinaskarna säljer som smör i solsken. Det är lätt att i julstämningen glömma bort att de fyrbenta älsklingarna inte tål all mat som vi äter. Man vill så gärna sätta guldkant även på deras jul och skrapar tallrikarna i matskålen. Själv är jag lite orolig för det eftersom min familj är ganska stor och det småmatas lite här och lite där i all välmening. För det första så är det inte bra då jycken min har lätt för att lägga på sej. För det andra så kan viss föda vara direkt giftig för honom. Han är en liten hund, och tål mindre koncentration av gift än vad större hundar gör. När det är så många omkring oss så är det också svårt att hålla reda på vad han ätit egentligen.

Choklad
Det är ämnet teobromin i kakaot som både katter och hundar är känsliga för. Ju högre kakaohalt desto giftigare kaka. Symptomen kommer efter 4-24 timmar, och visar sej i diarréer, kräkningar, inkontinens, rastlöshet, buksmärtor, skakningar, törst, hjärtklappning och rik salivering. En hund som uppvisar detta behöver komma till en veterinär. Så käkar hunden upp Alladinasken så är det läge att vara lite vaksam.

Vindruvor och russin